Prästen och påskfastan

I Turabdin fanns det en präst som hade funnit en metod för att hålla reda på hur länge man hade fastat under stora fastan (47 dagar) eftersom det inte fanns några kalendrar eller liknande på den tiden. Han la in 47 ärtor i fickan och åt upp en ärta för varje dag som gick så han kunde informera folket hur många dagar det var kvar av fastan. Hans dotter tittade en dag i hans ficka och såg en massa ärtor och då tänkte hon: ”Eftersom pappa verkar tycka om ärtor så ska jag fylla hans fickor med ärtor när det börjar ta slut”. Pappan är helt ovetandes av det dottern gjort och dottern vet inte att ärtorna lagts i fickorna för att hålla räkningen på fastedagarna. Med jämna mellanrum frågade folket prästen hur många dagar det var kvar och hans svar blev bara: Det är ganska många dagar kvar på fastan, vi måste ha tålamod. Tiden går och folket fortsätter fråga prästen och får samma svar tillbaka. Dagarna går och nu börjar folket tröttna och frågar prästen återigen: Abuna, mekka fajesh mo sawmo? Prästen svarar: Vi har nog syndat alldeles för mycket för ärtorna tar inte slut så jag tror vi måste fasta hela året ut!