Välkommen till Daniel Yalins blogg!

Dikt om syrianer:

Jag vill berätta den sorg och smärta,
som förtär mitt hjärta.
Jag blir så upprörd,
när jag tänker på mitt folk.
Det känns som ett svärd
som genom själen går
och ström av bittra tårar
i mina ögon jag får.
Jag vill uttrycka det jag känner,
men blir stum och hittar inga ord.
Jag irrar ensam i stumma tankar
för ensam kan jag ej göra nåt.

De brinnande frågorna som jag vill ställa
blir bara aska och blåser bort.
Jag vill skrika ut min sorg,
men modet sviker mig,
för jag tror ändå att min röst inte blir hörd.
Jag vill gråta ut för den sorgen,
även tårarna sviker mig och har frusit till.

Var är kärleken mellan vårt folk?
Var finns respekten som vi hade för varandra? Varför ska framtidens ungdom glömma sin identitet?
Varför ska det arameiska, det heliga språket,
det syrianska namnet och våra seder glömmas bort?
Varför ska vi låta mörkret falla över oss?
VARFÖR?
Vi får ej låta det bli så,
när vi kan kämpa för ett och samma mål:
att föra det syrianska namnet vidare.

Så vakna du syrianska ungdom.
Vakna ur denna osanna dröm.
Den skapade världen är vacker att se på,
men vi lever i en värld full av smärtor.
så den sanna drömmen är att:
vi ska ta den raka vägen
som våra fäder och förfäder gjorde.
vi får inte glömma den kärlek
och uppfostran de givit oss.
och ej glömma att de med tårar av blod
har lidit och slitit för vår skull.
Därför måste vi alltid värdera
och sträva efter vårt ursprung.
Vi måste kämpa och vara rädda om varandra.
Och vi måste hålla ihop:
för annars faller vi i glömska.
Låt oss ej blicka djupt i sorgens dunkla dalar,
utan låt oss känna glädje, lycka och gemenskap och låta den klara stjärnan glimma:
Bevisa att syrianska ungdomen är framtiden.
Leve syrianerna i all evighet!