Arameiska språkets historia - syrianernas gamla språk.

Araméerna ville inte ge upp sitt arameiska språk, som slog igenom inte bara som talspråk, utan utvecklades in på 800-talet f Kr till ett internationellt kommunikationsmedel för diplomati och handel. Arameiska språket dominerade emellertid hela det syrisk-mesopotamiska området fram till 600-talet e Kr. Bakgrunden till det arameiska språkets framgång var den centrala ställning som de arameiska områdena intog i karavanhandeln i Främre Orienten.

Denna handel fick en betydande roll mot slutet av det andra årtusendet. Alla handelsvägar som ledde från Aram-Naharain / Mesopotamien till Medelhavet och Mindre Asien gick genom araméernas landsområde. I och med detta gynsamma läge utnyttjade araméerna detta till att bli fastlandets handelsmän, och som en naturligt följd av detta övertog arameiska språket snart rollen som ett ledande internationellt språk för handel och diplomati.

Araméerna använda inte skriftspråket samtidigt med talspråket. När de trängde in i det främre asiatiska kulturområdet hade de ännu inte något skriftspråk. I samband med att araméerna slagit sig ner och grundlagt stater, utvecklades ett skriftspråk helt naturligt på grund av det krav som handeln, förvaltningen och de diplomatiska förbindelserna mellan staterna ställde. Men utbredningen av det arameiska tal- och skriftspråket omfattade inte bara handelslivet.
De tre stora rikenas officiella språk.

Araméernas stora satsning på språket ledde till att arameiska förblev de tre stora rikenas officiella språk,

1) det Ny-assyriskariket på 800-talet f Kr,

2) det Nybabyloniska riket på 600-talet f.Kr,

3) det Persiska riket på 500-talet f. Kr. Efter det assyrierna gör sitt intrång i de arameiska områdena på 800-talet f Kr, kom arameiska skrivare att anställas för härförare och ståthållare i de olika assyriska distrikten. Dessutom var det praktiskt för assyriska officerare och provinsämbetsmän att lära sig arameiska. Bland dem blev detta språk så populärt att de till och med ibland använde det i sin korrespondens. Även som folkspråk spreds arameiska i Assyrien.
Frågan om det fanns ett eget assyriskt språk, hävdas enligt olika litterära källor (Bra Böckers Lexikon sid. 21) att något assyriskt språk nämligen aldrig funnits. Det språk som kallades assyriska var med all sannolikhet en systerdialekt till babyloniska (akkadiska) som assyrierna använde fram till 800-talet, då arameiska blev det ny-assyriska rikets officiella språk. Båda språken, babyloniska och så kallade assyriska är utdöda långt före århundradena före Kristi födelse.

Det är inte underligt att detta tungomål spred sig i handelskretsar utanför de arameiska staterna. Med det arameiska skriftspråket, som vi känner till genom inskrifter sedan 800-talet f Kr, var det betydligt lättare att använda sig av än den invecklade och långsammare akkadiska kilskriften. Arameiska språkets enkla bokstavs-skrift trängde undan kilskriften helt mot slutet av 600-talet f Kr, nu fanns det arameiska skrivare vid alla hov i Främre Orienten. Arameiska språket vann inte bara insteg i Assyrien och Mindre Asien utan trängde ända fram till Arabien.
I det Nybabyloniska riket gjorde sig arameiskan starkt gällande inom administrationen. Förutom anteckningar av tjänstemän i Assyrien och tributlistor skrivna på arameiska förekommer också arameiska inskrifter på Nebudkadnessars imponerande byggnadsverk i Babylonien.

Från 550-talet f Kr blev arameiska Perserrikets förvaltningsspråk för de västasiatiska landområdena, denna form av arameiska kallas riksarameiska. De persiska officerarna författade sina brev på arameiska. Bland deras krigsmakt i Induslandet mot slutet av 550-talet f Kr, utformades här ett skriftsystem på grundval av det arameiska alfabetet som användes i förvaltningen av perserriket, den sk "kharoshthiskriften". På motsvarande sätt gav den arameiska skriften ett par århundraden senare inpulsen till ett självständigt persiskt skriftsystem, "pehleviskriften".

Efter några hundra år kom kharoshtiskriften helt ur bruk i Indein. I det övriga Indien använde man redan ett annat, mycket ändamålsenligt skriftsystem, brahmiskriften som är flera hundra år äldre. Också denna skrift kan evetuellt ha utvecklats ur ett semitiskt skriftsystem, även om det finns olikheter. Ur brahmiskriften har alla senare indiska och sydostasiatiska skriftsystem utvecklats.

Fortsätter vi följa det arameiska språkets framgång kan vi nämna att under den hellenistiska tiden fortlevde arameiska i omfattande områden. Efter erövringen av det persiska riket höll sig arameiska språket länge kvar som ett folkspråk i Främre Orienten både under grekisk samt romersk närvaro.

Palestinas- och Bibelns språk

Arameiskan var ett accepterat hjälpmedel för diplomatiska förbindelser i Israel. Vikter och mått som användes i affärsförbindelser på den tiden var försedda med arameiska beteckningar. På 800-talet hade bröderna Aram och Nordriket handelskvarter i varandras huvudstäder. På Jesu tid och mycket tidigare hade arameiska stabiliserats sig som talspråket i Israel, och här hade det utformats ett nytt skriftsystem på grundval av det arameiska alfabetet, nämligen den hebreiska kvadratskriften, som ännu idag används av judarna. Det var denna form av arameiska (riksarameiska) som judarna i det babyloniska fångenskapet blev förtrogna med och sedermera undanträngde hebreiskan redan på 400-talet f Kr som talspråk i Israel.

Frågan om Jesu modersmål talar all sannolikhet för att Jesu modersmål var det arameiska som talades i Israel. Evangelierna citerar också några ord av Jesus på detta språk: effata (öppna, "sinnena"), Mark. 7:34, talita koum (Lilla flicka, jag säger dig, stig upp), Mark. 5:41, Eli, Eli, lema sabaktani (Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig) Matt. 27:46. Arameiska språket har stor betydelse för evangeliernas språkliga bakgrund, "bibelforskningen" i flera avseende.
Delar av Gamla testamentet är skrivna på arameiska, targumerna och peshitta är också viktiga för textkritiken. På riksarameiska är följande partierna av Gamla testamentet skrivna: Jer. 10:11, Esr. 4:8-6:18, 7:12-26 och Dan. 2:4-7:28. Dessutom har vi i GT ytterligare två arameiska ord: Jegar-Sahaduta, "vittnes-bördsröset", 1 Mos. 31:47.

Språkforskarna talar om det arameiska språket

Dr Philip K Hitti erkänd historiker och professor i semitiska språk vid Princeton University skriver i sitt verk: "de talade semitiska språken i Syrien och Libanon", arameiska var talspråket i hela halvön, Syrien, Palestina, Persien, Egypten och en del av Mindreasien... Detta språk talade Jesus och judarna både i Syrien och Egypten.

I en annan av hans verk "Syrien och Syrierna ur historisk vy" skriver Dr Hitti: Den glans och ära som arameiskan erhöll, saknar motstycke bland andra gamla språk. Möjligen är engelskan den enda bland de moderna språken, som fått samma status nu som arameiska hade då. Vidare säger Dr Hitti: "Utan minsta överdrift, härskade det arameiska språket över det semitiska tänkandet i över ett tusen år. Dessutom fann det semitiska intellektet i arameiska, under den tiden den var lämpligaste medlet att uttrycka sina tankar och känslor på.

Docent Bengt Knutsson skriver i en serieartikel i Bahro Suryoyo oktober nr. 94: Det är ett observandum, att arameiska i alla dessa manifestationer varit ett av de populäraste språken i Mellanösterns historia, och att det i den form som kallas riks-arameiska varit ett av Mellanösterns övergripande kommunikationsspråk.

I biblisk litteratur är berättelsen i 2 Kung 18:26 som informerar oss om det arameiska språkets betydande roll som olika folkslag kunde förstå: "Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstår det språket, och tala inte med oss på judiska inför folket som står på muren".

Genom att araméerna spred sitt språk samt kunskapen om alfabetisk skrivning i så stora områden kom de att ge sitt bidrag till civilisationen. Ett bidrag av syrianernas förfäder,, som härskade över det semitiska tänkandet i cirka 1400 år. Med den stora satsningen på språket och alfabetet lyckades araméerna, skriva in sig i världshistorien.