Söndagens derby var tillknäppt, spännande och frustrerande i den rödgule supporterns ögon. Med det överväldigande stödet på läktarna och många gäster från utlandet så hoppades vi att Syrianska skulle lyckas ta ännu en derbyseger. Men farhågorna inför derbyt besannades när spelet väl kom igång. Tidigare derbyn har Syrianska legat sämre till i tabellen och insatsen på planen har kännetecknats av kamp, vilja och framförallt hjärta. Det fanns tendenser till såna inslag, men oftast var det spelare som underpresterade emellanåt. Det var länge sedan jag såg så mycket passningar utan rätt adress från Syrianska-spelarna. Dessutom verkade vissa spelarna tagna av stundens allvar och agerade tanklöst på planen. Sett till statistiken så var Syrianska det hetare laget sett över hela matchen. Men statistiken avgör inga matcher utan däremot skärpan framför mål. Redan i början av matchen fick Frealdsson plocka ur bollen ur målet. En chocköppning för Syrianska och även för AFF med ett så tidigt mål. Det ska inte förnekas att Xhevdet Lumnica gör det bra som rinner igenom försvaret, men backlinjen bjuder på målet som inte alls är med i matchen och saknar aggressivitet och uppmärksamhet. Målvaktens sura miner går inte att ta miste på och det kan man förstå när försvaret bjuder på sådana gratislägen. Det blev en tidig uppförsbacke för Syrianska som försökte gnaga sig in i matchen. Målet gav ”bortaklacken” en stor anledning att jubla, men dessvärre hade en del supportrar svårt att hålla tillbaka glädjen och beträdde planen olovligen, vilket säkerligen leder till bötesbelopp från förbundet.
Syrianskas offensiv var under all kritik denna afton. Michael Mensah hade det tufft och sumpade flera bra lägen att göra mål på samtidigt som bollkontrollen inte var den bästa vid upprepade tillfällen då vi anfaller. Felbeslut efter felbeslut togs av Syrianska inne i straffområdet. Vid lägen där spelarna bara har att skjuta på mål trillas det istället med boll och Assyriskas spelare hinner backa hem. När det inte trillas med boll är det istället den avgörande passningen som inte når fram eller så blåser domaren för offside, några tveksamma sådana under matchen, ska det tilläggas. Assyriska försvarar sin ledning till halvtidsvilan och spelar med vind i seglen och självförtroende inför andra halvlek. Det ska tilläggas att AFF är det bättre laget i första halvlek och leder välförtjänt, även fast Syrianska också haft sina lägen, men inte lyckats utnyttja dem bättre.
I andra halvlek rycker Syrianska upp sig. Målchanserna saknas inte, men återigen är det avsluten som inte når någon större klass. Nyckelspelare känner man inte igen riktigt i denna match och det känns som om flera av spelarna är tagna av stundens allvar och därmed inte kommer upp i deras egentliga nivå. Ju närmare slutet av matchen vi kommer så stiger spänningen på arenan. Syrianska är nära flera gånger om och etablerar en allt starkare press mot ett Assyriska som slår bort bollarna och mer riktar in sig på försvar. Syrianska lyckas få bollen i ribban och Christos gör mål, men det är avvinkat för offside. Kutshi Kanga får också iväg ett hårt skott mot målvakten och vid ett tillfälle är bollen så när att rulla in men smiter precis ut vid stolpens utsida. Närmare än så kom inte Syrianska. Det ska tilläggas att Assyriska också hade chanser att utöka ledningen, främst genom Lumnica. Men Frealdsson avvärjde det hela resolut och såg ut att vara en av få spelare som ändå hade rätt inställning i derbyt.
Efter slutsignalen firades det såklart bland Assyriskas supportrar på plats. Tråkigt nog fick inte laget det stöd de kunde ha fått, då kortsidans läktare stod helt tomma. Bojkott eller inte så borde kärleken till sin klubb vara större än så! Nu tror jag de ångrar sig som inte fick uppleva en derbyvinst på plats. Ett stort grattis till Assyriska som lyckades vinna den här gången. Men i ärlighetens namn så kom inte Syrianska heller upp till någon högre standard detta derby. Men förlusten ska inte bortförklaras då Assyriska lyckades göra mål. Sätter man inte sina målchanser vinner man inga matcher. Det blev dock en dyrköpt seger för grannarna som nu har tre avstängda spelare inför nästa match efter de gula korten mot Syrianska.
Ett STORT minus vill jag rikta till er dåliga förlorar därute och även till er som inte kan hantera en derbyvinst på rätt sätt. Vi har vunnit och firat derbyvinster förrut, den här gången är det deras tur. Det är bara acceptera det och gratulera vinnarna. Svordomar och andra provokationer hör inte hemma. Lägg ner sådant trams och väx upp. Det finns rötägg på bägge sidor som borde mogna till betydligt mer. Efter slutsignalen beger jag mig mot utgången av Assyriskas läktare för att gratulera en vän till vinsten. Tragiskt nog möts jag av vissa hatiska blickar från flera bortasupportrar som vill provocera. Jag står kvar och låter mig inte påverkas av detta. Vännen dyker upp efter ett tag och jag visar min glädje för hans skull denna afton och gratulerar andra förbipasserande. Inte ens när man säger grattis med ett leende på läpparna kan vissa sluta provocera. Jag beger mig till fots mot Geneta, på vägen dit dyker det upp några bilar med Assyriska-flaggor viftandes på taket och hängandes från bilrutorna, körandes in på Klockarvägen där Syrianskas supportrar är samlade. På samma sätt får man rapporter under kvällen att ett antal Syrianska supportrar på olika sätt ska ha provocerat AFF-fansen i samband med deras firande i föreningslokalerna. Jag skäms över ett sådant beteende, oavsett vilket lag man håller på. En annan känga riktas till båda lagens så kallade klackledare under matchens gång. Hur ni kan egga upp era supportrar till att svära och provocera varandra är för mig ett mysterium. En god klackledare ska vara en förebild i ord och handling för andra supportrar, istället är det ni som uppmanar andra att svära och provocera mot sitt eget folk. Hur lågt kan man sjunka, den frågan upprepades om och om igen under söndagskvällen på färden hem till Norrköping. Ni borde skämmas!
Ett PLUS däremot riktas till alla som efter slutsignalen stod kvar och tackade Syrianskas spelare och som kunde ta förlusten på rätt sätt. Det är vad ett sant supporterhjärta handlar om!
En passande vers ur Bibeln beskriver hur det borde ha sett ut igår:
”Gläd er med dem som gläder sig och sörj med dom som sörjer.”
Tänk att budskapet kan vara så enkelt, men ändå så svårt att tillämpa för vissa.
Framöver vill jag inte ha favoritskapet på oss inför derbyna, låt oss förbli underdogs tills nästa derby. Det passar oss mycket bättre! Sundsvall nästa..
Syrianskas offensiv var under all kritik denna afton. Michael Mensah hade det tufft och sumpade flera bra lägen att göra mål på samtidigt som bollkontrollen inte var den bästa vid upprepade tillfällen då vi anfaller. Felbeslut efter felbeslut togs av Syrianska inne i straffområdet. Vid lägen där spelarna bara har att skjuta på mål trillas det istället med boll och Assyriskas spelare hinner backa hem. När det inte trillas med boll är det istället den avgörande passningen som inte når fram eller så blåser domaren för offside, några tveksamma sådana under matchen, ska det tilläggas. Assyriska försvarar sin ledning till halvtidsvilan och spelar med vind i seglen och självförtroende inför andra halvlek. Det ska tilläggas att AFF är det bättre laget i första halvlek och leder välförtjänt, även fast Syrianska också haft sina lägen, men inte lyckats utnyttja dem bättre.
I andra halvlek rycker Syrianska upp sig. Målchanserna saknas inte, men återigen är det avsluten som inte når någon större klass. Nyckelspelare känner man inte igen riktigt i denna match och det känns som om flera av spelarna är tagna av stundens allvar och därmed inte kommer upp i deras egentliga nivå. Ju närmare slutet av matchen vi kommer så stiger spänningen på arenan. Syrianska är nära flera gånger om och etablerar en allt starkare press mot ett Assyriska som slår bort bollarna och mer riktar in sig på försvar. Syrianska lyckas få bollen i ribban och Christos gör mål, men det är avvinkat för offside. Kutshi Kanga får också iväg ett hårt skott mot målvakten och vid ett tillfälle är bollen så när att rulla in men smiter precis ut vid stolpens utsida. Närmare än så kom inte Syrianska. Det ska tilläggas att Assyriska också hade chanser att utöka ledningen, främst genom Lumnica. Men Frealdsson avvärjde det hela resolut och såg ut att vara en av få spelare som ändå hade rätt inställning i derbyt.
Efter slutsignalen firades det såklart bland Assyriskas supportrar på plats. Tråkigt nog fick inte laget det stöd de kunde ha fått, då kortsidans läktare stod helt tomma. Bojkott eller inte så borde kärleken till sin klubb vara större än så! Nu tror jag de ångrar sig som inte fick uppleva en derbyvinst på plats. Ett stort grattis till Assyriska som lyckades vinna den här gången. Men i ärlighetens namn så kom inte Syrianska heller upp till någon högre standard detta derby. Men förlusten ska inte bortförklaras då Assyriska lyckades göra mål. Sätter man inte sina målchanser vinner man inga matcher. Det blev dock en dyrköpt seger för grannarna som nu har tre avstängda spelare inför nästa match efter de gula korten mot Syrianska.
Ett STORT minus vill jag rikta till er dåliga förlorar därute och även till er som inte kan hantera en derbyvinst på rätt sätt. Vi har vunnit och firat derbyvinster förrut, den här gången är det deras tur. Det är bara acceptera det och gratulera vinnarna. Svordomar och andra provokationer hör inte hemma. Lägg ner sådant trams och väx upp. Det finns rötägg på bägge sidor som borde mogna till betydligt mer. Efter slutsignalen beger jag mig mot utgången av Assyriskas läktare för att gratulera en vän till vinsten. Tragiskt nog möts jag av vissa hatiska blickar från flera bortasupportrar som vill provocera. Jag står kvar och låter mig inte påverkas av detta. Vännen dyker upp efter ett tag och jag visar min glädje för hans skull denna afton och gratulerar andra förbipasserande. Inte ens när man säger grattis med ett leende på läpparna kan vissa sluta provocera. Jag beger mig till fots mot Geneta, på vägen dit dyker det upp några bilar med Assyriska-flaggor viftandes på taket och hängandes från bilrutorna, körandes in på Klockarvägen där Syrianskas supportrar är samlade. På samma sätt får man rapporter under kvällen att ett antal Syrianska supportrar på olika sätt ska ha provocerat AFF-fansen i samband med deras firande i föreningslokalerna. Jag skäms över ett sådant beteende, oavsett vilket lag man håller på. En annan känga riktas till båda lagens så kallade klackledare under matchens gång. Hur ni kan egga upp era supportrar till att svära och provocera varandra är för mig ett mysterium. En god klackledare ska vara en förebild i ord och handling för andra supportrar, istället är det ni som uppmanar andra att svära och provocera mot sitt eget folk. Hur lågt kan man sjunka, den frågan upprepades om och om igen under söndagskvällen på färden hem till Norrköping. Ni borde skämmas!
Ett PLUS däremot riktas till alla som efter slutsignalen stod kvar och tackade Syrianskas spelare och som kunde ta förlusten på rätt sätt. Det är vad ett sant supporterhjärta handlar om!
En passande vers ur Bibeln beskriver hur det borde ha sett ut igår:
”Gläd er med dem som gläder sig och sörj med dom som sörjer.”
Tänk att budskapet kan vara så enkelt, men ändå så svårt att tillämpa för vissa.
Framöver vill jag inte ha favoritskapet på oss inför derbyna, låt oss förbli underdogs tills nästa derby. Det passar oss mycket bättre! Sundsvall nästa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar