När patriarken Mor Ignatius Zakka I Iwaz anlände till Sverige 17 maj 1986 följdes han av TV, radio och tidningar. Redan tidigt på morgonen 17 maj började folk samlas för att ta emot patriarken i Geneta i Södertälje. Förutom patriarken bestod sällskapet av ärkebiskopen i Libanon, George Saliba och Biskop Isa Cicek, ärkebiskop för Centraleuropa. Dagen därpå 18 maj invigde patriarken St Afrems kyrka i Geneta.
På kvällen 22 maj var det dags för frågestund som berörde vår folkgrupp där patriarken närvarade. Här är frågorna som ställdes och patriarkens svar:
Fråga:
- Som ni vet, sammanfaller inte vår påsk med de övriga kyrkornas påskfirande i Europa. Våra barn går i skolan och de kan inte få ledigt från skolan, arbetarna kan inte heller få ledigt från sitt arbete. Det är bara några skäl, som talar för att det vore bättre om vi firade påsken samtidigt som de andra kyrkorna. Vad anser Hans Helighet om detta?
Svar:
- Den syrisk ortodoxa kyrkan är världens äldsta och vi ska vara stolta över det. Det betyder inte att den är efterbliven, utan att den följer utvecklingen. Vi är mycket glada över att den unga generationen bryr sig om sin kyrka. Det är inte första gången frågan ställs till mig, utan biskopen Isa Cicek krävde samma sak av synoden (biskopsmöte) och prästerna och kyrkans centralstyrelse riktade samma önskemål via biskopen Ishak Zakka vid sitt besök i Sverige. Vi kommer ta upp frågan vid nästa synod och den här gången hoppas vi det kommer leda till förändring.
Fråga:
- Vilken benämning ska vårt språk ha om vi ska översätta det till främmande språk som engelska, tyska, franska, spanska eller svenska? Vi tycker att det borde skrivas en skrivelse till ssamtliga utrikesministrar i alla länder, där det lever syrianer och upplysa dem om spårkets benämning. Finns det ett beslut om vad vårt språk ska kallas?
Svar:
- Det är en mycket bra fråga. Vi har tagit upp frågan i synoden och diskuterar den ingående. Genom synodens protokoll och skrivelser till ambassaderna i Syrien har i underrättat både det syrianska folket och statsmakterna om språkets benämning.
Om ni är intresserade av att veta vad vårt språk ska heta på främmande språk, kan ni forska i respektive lands historieböcker och använda den officiellt godkända benämningen. För 200 år sedan översatte västerländska författare vår agamla bäcker och vid översättningen kallade de vårt språk för syrisk/arameiska och folket för syrianer.
Friheten i Västerlandet har gjort det möjligt för var och en att kalla sig vad som helst. Det nya landet har gett oss friheten, vi ska inte överge den rätta vägen. Vi som är ett kyrkligt folk måste känna till våra kulturella och religiösa begränsningar. Vår identitet har varit känd i tusentals år, så inte vilken "dåre" som helst skall komma och ändra på den. Slutligen vill vi säga er att det som är sant förblir alltid sant och det som är förgängligt förblir alltid förgängligt.
Fråga:
- En "sjukdom" som drabbat vårt folk är att man använder sig av latinska bokstäver istället för syrisk/arameiska. Det har gått så långt att de t.o.m används i hemspråks-undervisningen. Hur ser ni på det att våra bokstäver som användts i tusentals år ersätt av latinska bokstäver?
Svar:
- Vi fördömer alla strömningar, som vill ändra de syrisk/arameiska bokstäverna. Men det är er uppgift att förklara för dessa personer att de inte får använda ett annat alfabet. När bibeln översattes till främmande språk fick man inte använda andra bokstäver än de syrisk/arameiska i kyrkan. Det är var och ens plikt att bekämpa att andra bokstäver används.
Fråga:
- Hur ser ni på benämningen assyrier och hur hänger det ihop med syrianerna?
Svar:
- Någon sade att människan är ett djur, men ett talande djur. Det finns ingen anledning att gå tillbaka till det som är förgånget. Patriarken Afram I, Jakob III och jag är den tredje i raden som har sagt och fortfarande säger att vi är syrianer och att språket kallas heter arameiska/syriska. Benämningen assyrier har ingenting att göra med oss. Det har vi hävdat ideligen, men den person som envisas med att kalla sig för det, kommer att göra det även om vi hindrar honom. Tiden talar för oss! Här vill vi ta upp ett exempel från New Jersey/USA. De första syrianer som bosatte sig där kunde knappt läsa och skriva, men det de hade lärt sig var att de var assyrier. Majoriteten av kyrkans styrelse bestod av sådana individer. Det gick t.o.m så långt att de även kallade kyrkan för den assyriska.
Nu efter fem år besökte jag kyrkan igen. Jag kunde konstatera att ingen av personerna som fanns med i början, fanns med nu och benämningen existerar inte längre. Så som de har försvunnit, kommer alla andra som kallar sig för assyrier att försvinna. Det räcker med att ni är medvetna om vårt språk, vår historia och vår kultur. Visa goda gärningar, ty det hjälper ingenting med onödiga meningsbyten.
På kvällen 22 maj var det dags för frågestund som berörde vår folkgrupp där patriarken närvarade. Här är frågorna som ställdes och patriarkens svar:
Fråga:
- Som ni vet, sammanfaller inte vår påsk med de övriga kyrkornas påskfirande i Europa. Våra barn går i skolan och de kan inte få ledigt från skolan, arbetarna kan inte heller få ledigt från sitt arbete. Det är bara några skäl, som talar för att det vore bättre om vi firade påsken samtidigt som de andra kyrkorna. Vad anser Hans Helighet om detta?
Svar:
- Den syrisk ortodoxa kyrkan är världens äldsta och vi ska vara stolta över det. Det betyder inte att den är efterbliven, utan att den följer utvecklingen. Vi är mycket glada över att den unga generationen bryr sig om sin kyrka. Det är inte första gången frågan ställs till mig, utan biskopen Isa Cicek krävde samma sak av synoden (biskopsmöte) och prästerna och kyrkans centralstyrelse riktade samma önskemål via biskopen Ishak Zakka vid sitt besök i Sverige. Vi kommer ta upp frågan vid nästa synod och den här gången hoppas vi det kommer leda till förändring.
Fråga:
- Vilken benämning ska vårt språk ha om vi ska översätta det till främmande språk som engelska, tyska, franska, spanska eller svenska? Vi tycker att det borde skrivas en skrivelse till ssamtliga utrikesministrar i alla länder, där det lever syrianer och upplysa dem om spårkets benämning. Finns det ett beslut om vad vårt språk ska kallas?
Svar:
- Det är en mycket bra fråga. Vi har tagit upp frågan i synoden och diskuterar den ingående. Genom synodens protokoll och skrivelser till ambassaderna i Syrien har i underrättat både det syrianska folket och statsmakterna om språkets benämning.
Om ni är intresserade av att veta vad vårt språk ska heta på främmande språk, kan ni forska i respektive lands historieböcker och använda den officiellt godkända benämningen. För 200 år sedan översatte västerländska författare vår agamla bäcker och vid översättningen kallade de vårt språk för syrisk/arameiska och folket för syrianer.
Friheten i Västerlandet har gjort det möjligt för var och en att kalla sig vad som helst. Det nya landet har gett oss friheten, vi ska inte överge den rätta vägen. Vi som är ett kyrkligt folk måste känna till våra kulturella och religiösa begränsningar. Vår identitet har varit känd i tusentals år, så inte vilken "dåre" som helst skall komma och ändra på den. Slutligen vill vi säga er att det som är sant förblir alltid sant och det som är förgängligt förblir alltid förgängligt.
Fråga:
- En "sjukdom" som drabbat vårt folk är att man använder sig av latinska bokstäver istället för syrisk/arameiska. Det har gått så långt att de t.o.m används i hemspråks-undervisningen. Hur ser ni på det att våra bokstäver som användts i tusentals år ersätt av latinska bokstäver?
Svar:
- Vi fördömer alla strömningar, som vill ändra de syrisk/arameiska bokstäverna. Men det är er uppgift att förklara för dessa personer att de inte får använda ett annat alfabet. När bibeln översattes till främmande språk fick man inte använda andra bokstäver än de syrisk/arameiska i kyrkan. Det är var och ens plikt att bekämpa att andra bokstäver används.
Fråga:
- Hur ser ni på benämningen assyrier och hur hänger det ihop med syrianerna?
Svar:
- Någon sade att människan är ett djur, men ett talande djur. Det finns ingen anledning att gå tillbaka till det som är förgånget. Patriarken Afram I, Jakob III och jag är den tredje i raden som har sagt och fortfarande säger att vi är syrianer och att språket kallas heter arameiska/syriska. Benämningen assyrier har ingenting att göra med oss. Det har vi hävdat ideligen, men den person som envisas med att kalla sig för det, kommer att göra det även om vi hindrar honom. Tiden talar för oss! Här vill vi ta upp ett exempel från New Jersey/USA. De första syrianer som bosatte sig där kunde knappt läsa och skriva, men det de hade lärt sig var att de var assyrier. Majoriteten av kyrkans styrelse bestod av sådana individer. Det gick t.o.m så långt att de även kallade kyrkan för den assyriska.
Nu efter fem år besökte jag kyrkan igen. Jag kunde konstatera att ingen av personerna som fanns med i början, fanns med nu och benämningen existerar inte längre. Så som de har försvunnit, kommer alla andra som kallar sig för assyrier att försvinna. Det räcker med att ni är medvetna om vårt språk, vår historia och vår kultur. Visa goda gärningar, ty det hjälper ingenting med onödiga meningsbyten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar