En pojke som vaktade fåren en söndag morgon hörde kyrkklockan ringa och såg hur människor begav sig till kyrkan. Medan han begrundade detta frågade han sig själv: Jag undrar om man kan få kontakt med Gud? Och om man kan det, vad ska man säga till Gud?
Ingen hade lärt honom att be, men han gick ner på knä och började rabbla upp alfabetet. Han gjorde detta flera gånger när en man går förbi. Han ser pojken knäböja och går närmare när han hör alfabetet rabblas upp. Men varför rabblar du upp alfabetet? Jag ber svarar pojken. Men du kan inte be på det sättet förstår du väl.
Pojken svarade: Jo, jag tror att om Gud finns och han förstår oss så kan jag rabbla upp alfabetet. Sedan kastar Gud om bokstäverna och formar en bön av det.
Mannen gick därifrån och förundrades av pojkens rena och enkla hjärta.
Ingen hade lärt honom att be, men han gick ner på knä och började rabbla upp alfabetet. Han gjorde detta flera gånger när en man går förbi. Han ser pojken knäböja och går närmare när han hör alfabetet rabblas upp. Men varför rabblar du upp alfabetet? Jag ber svarar pojken. Men du kan inte be på det sättet förstår du väl.
Pojken svarade: Jo, jag tror att om Gud finns och han förstår oss så kan jag rabbla upp alfabetet. Sedan kastar Gud om bokstäverna och formar en bön av det.
Mannen gick därifrån och förundrades av pojkens rena och enkla hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar