Inkräktarna av Gabriel Afram

Det är alltid intressant att läsa ny litteratur kring vårt folks historia, även om det är ur andra perspektiv författaren skriver.

Jag fick tag på boken: Inkräktarna - Assyriernas historia i Sverige på biblioteket.Jag bläddrade lite snabbt i den i biblioteket för att se vad den handlade om. Ganska snabbt märkte jag att det handlade om diverse dispyter mellan författaren Gabriel Afram och andra engagerade i Assyriska organisationer i Sverige. Jag kunde också se att han skrev mycket om de syrianska organisationerna och den syrisk ortodoxa kyrkan i synnerhet så jag lånade boken och redan samma kväll hade jag läst ut hela boken på 122 sidor.

Under läsningens gång förvånas jag över det som Gabriel Afram uttrycker i sin bok och på vilket sätt han gör det. Han skriver om intressanta ämnen, men tyvärr förvånades jag när jag läser hur han går till personangrepp/förtal mot kyrkans institution, biskopar, prästerskap, organisationer, föreningar, släkter och privatpersoner. Yttrandefrihet i all ära, men jag undrar om bokförlaget ställer sig bakom det skrivna i boken? Självklart kunde Gabriel varit smartare och hänvisat till ordentliga källor på det han påstår (vilket han sällan gör) som hade kunnat stärka hans påståenden. Men genom att skriva på detta vis saknar boken trovärdighet och det blir en massa konspirationsteorier istället som författaren bär på. Ta t ex det här med skilsmässor i syrisk ortodoxa kyrkan. Där skriver Gabriel Afram (sid 17) : "Den syrisk-ortodoxa kyrkan är i vanliga fall mycket sträng och restriktiv när det gäller skilsmässor. Denna metod har utvecklats idag till en ren business och blivit en lukrativ bransch för kyrkans män, då de otillåtna skilsmässorna har blivit vanliga både i Sverige och andra europeiska länder. Visst, Gabriel Afram har en poäng att skilsmässorna ökat även bland syrisk-ortodoxa, men att påstå att skilsmässorna är ett sätt för prästerskapet att enbart tjäna pengar (ren buisness) är starka påståenden utan några hållbara källor. Gabriel gör det enkelt för sig och späder på sina fördomar och agg gentemot kyrkan som han menar satt käppar i hjulet för hans organisationers arbete genom åren. Han går inte till botten med frågor om t ex skilsmässorna och orsakerna varför de ökat utan har redan sin bestämda uppfattning som han inte verkar beredd att ändra på.

Författaren redogör för namnkonflikten som jag läst en hel del om i tidiningsarkiv etc, men det som ändå förvånade mig var det som skrevs på sid 74 där Gabriel Afram skriver om hur kyrkan motsatte sig den assyriska benämningen på folkgruppen. Detta bidrog till att den assyriska rörelsen blev allt radikalare i sitt budskap och särskilt bland sympatisörer som Elias Sahin, Besim Aho, Arsan Arsan, Gabriel (Isik) Barqasho, Anter Cakir och Hanna Tahan som nu krävde att den syrisk-ortodoxa kyrkans namn skulle ändras till Assyriska ortodoxa kyrkan. Först beskriver författaren hur han tog avstånd från detta, men när de andra ökade påtryckningarna om att Gabriel Afram i så fall var en "falsk assyrier eller "aramé" ändrade han uppfattning. När jag läste detta trodde jag att jag läste fel av trötthet, men så var inte fallet när jag läste om denna text flera gånger. Även här visade Gabriel Afram och de assyriska frontfigurerna i rörelsen hur de motarbetade kyrkan och med envishet ville ge igen för att kyrkan inte stöttade deras hållning. Det som förbryllar mig och andra som har någorlunda koll på kyrkans teologiska historia är att detta agerande strider mot hela den syrisk ortodoxa kyrkans tro och lära. Här ville alltså dessa män ändra på ett uråldrigt namn som kyrkofäder, helgon och församlingsmedlemmar gett sitt liv för? Det blir lite absurt när författaren i en annan text hänvisar till den s k assyriske poeten St Efraim och hans text när han samtidigt inte respekterar samme helgon som beskriver sin kärlek till just den den syrisk ortodoxa kyrkans namn tydligt i sina dikter. Jag ryser bara jag tänker på tanken hur helgonet St Efraim hade reagerat om han hört hans påstående. Författaren arbetar i samma anda som de assyriska organisationerna idag där det rycks ut citat ur sitt sammanhang från bibeln, helgon och andra texter för att försöka ändra på innehållet till stöd för sin ideologiska tes. De är inte intresserade av bibelns texter egentligen, men om det krävs att de ska förvranska inehållet till sin fördel och lura människor så är de beredda att göra det. Vad ger dig rätten och med vilka tillförlitliga källor döper du, Gabriel Afram om helgonet St Efraim till assyrier? Utan trovärdiga källor blir tyvärr återigen läsningen torr och saknar kvalité.

I boken förlöjligas även biskopen Abdulahad Shabo på sid 118-119 av författaren. Men detta får ni själva läsa om i boken.

På sid 199 märks även frustration hos författaren över att arameiska/syrianska sidan "kopierat" deras verksamhet och nått längre, som t ex Syrianska FCs inträde i Allsvenskan.

Kan ändå rekommendera boken då man t ex får läsa om invandringen i Sverige, namnkonflikten, raggarbråken, författarens fångelsestraff för olagligt vapeninnehav och om massmedias skriverier kring folkgruppen. Boken är ändå intressant (redogörelserna i den är dock subjektiva) även om ganska mycket information kan tas med en nypa salt och går att bestrida.